måndag 31 december 2012

Min lilla årskrönika


Så här i nyårstider är det ju populärt med lite sammanfattningar om det år som gått och jag tänkte här presentera min lilla årskrönika från mitt första år som bloggare. Det här med bloggandet är ju inte någon stor grej för mig, eftersom jag har ett jobb och mycket annat att sköta, men jag tycker att det är både roligt och väsentligt att tala om vad man tycker, speciellt nu när de flesta kommentarsfält är stängda av den dominerande PK-eliten.

Jag började i alla fall med att skriva om våra riksdagsledamöter och hur de ställer sig till olika frågor som faller inom området jämställdhet. Jag tittade lite noggrannare på SVT’s och SR’s "Valpejl" och plockade ut fyra frågor som riksdagsledamöterna fått. Frågorna var om kvotering till högskolorna ska avskaffas, om pappaledigheten ska ökas genom kvotering, om svensk sjukvård ska utföra omskärelse av småpojkar enbart av medicinska skäl och om sexköpslagen ska avskaffas. Jag gjorde en hemmasnickrad poängbedömning av deras svar och i mitt tycke blev det ett ganska nedslående resultat, eftersom de flesta följer minsta motståndets lag och anammar de rådande feministiska strömningarna. Allra sämst var S, MP och V. C, FP och KD hamnade någonstans i mitten. M tvåa och SD etta. Personvalssystemet är ju mycket begränsat i Sverige, men jag anser att vi väljare borde använda de möjligheter vi ändå har och kryssa in de personer som bäst svarar mot våra egna värderingar.
 
I somras hade vi ju ett häftigt fotbolls-EM från Polen och Ukraina. Sveriges insats var väl så där, men det var ju en fröjd att se Spanien när de är som bäst. Tråkigt bara att kommentatorerna också följer det allmänna samhällsmönstret och ska följa en viss PK-mall. Inget ont om Anna Brolin och några andra duktiga tjejer som gör ett bra och proffsigt jobb, men vi har ju länge sett att det kvoterats in ”rätt” människor så att det ska bli en ”bra balans” i sportsändningarna. Att kvaliteten på kommentarerna blir betydligt sämre verkar inte göra något. Bottennappen under fotbolls-EM var i mitt tycke när Åsa Linderborg samt Helle Klein och Lars Ohly helt plötsligt förvandlades till fotbollsexperter.
 
Kommer någon ihåg korvdiskussionen i en Skånekommun i somras? En korvkioskägare hade satt upp en reklamskylt som tydligen kunde uppfattas som kränkande, så kommunens genuspedagog(!) ryckte ut och krävde att den skulle tas bort. Kommunstyrelsens vice ordförande, tillika fastighetsägaren där skylten stod gjorde naturligtvis som han blev tillsagd. Skämt? Nej, fullaste allvar. Sådan här reklam får naturligtvis inte finnas i statsfeminismens Sverige.
 
Diskussioner om den mycket underliga sexköpslagen återkommer titt som tätt. Frågan finns ju med i Valpejl ovan och det föreligger ett kompakt stöd bland riksdagsledamöterna att behålla lagen i dess nuvarande utformning, eller t.o.m utöka den så att svenskars sexköp utomlands också ska bestraffas. Lagen har funnits i Sverige sedan 1999 och trots omfattande lobbyingarbete från många svenska politiker och andra aktiva har den fått relativt liten spridning i andra länder. Det skulle vara intressant att få reda på vad detta lobbyingarbete kostat de svenska skattebetalarna. Att lagen dessutom får märkliga konsekvenser visar sig ju också lite då och då. Historikern Dick Wase har f.ö. gjort ett utmärkt inlägg på Newsmill om hur lagens förespråkare använder statistik helt gripen ur luften när de pläderar för lagens förträfflighet. Naturligtvis har Wases inlägg mötts med kompakt tystnad i de etablerade medierna och bland politikerna.
 
Tidningarnas krönikörer är ju ett annat ämne som man kan skriva hur mycket som helst om. Här flödar misandrin verkligen över. Anna Laestadius Larssons fredagskrönikor i SvD är t.ex. en ständig blodtryckshöjare, men hon är inte ensam och jag är säker på att jag kommer att återkomma till dessa krönikor även i fortsättningen. Jag har här valt att plocka ut två av dem, Gina Dirawi och Lisa Magnusson. Båda tycker naturligtvis att de skriver föredömligt om jämställdhet, men ta det de skriver om vita, medelålders män och och ändra till vilken grupp i samhället som helst och de skulle blivit fällda för hets mot folkgrupp. Intressant för övrigt att den unga Gina Dirawi varit ute och fladdrat i andra sammanhang också då hon gjort flera antisemitiska uttalanden. Detta hindrar ju dock inte hennes krönikekollegor att höja henne till skyarna. Det gäller att hålla ihop minsann, if you scratch my back…Se bara denna krönika i Expressen av Frida Boisen.
 
Jag skrev också ett inlägg om en av mina egna erfarenheter om hur myten om könsmaktsordningen finns runt omkring oss och att vissa ”självklarheter” som att det ”alltid är kvinnor som drabbas värst” kanske inte är så självklara egentligen. Den här personalenkäten som jag skrev om påminner mig om en krönika som Liza Marklund skrev för några år sedan i Expressen. Här lyser genusindoktrineringen och kvoteringshysterin igenom i all sin kraft. Hon och hennes medförfattande kollega tycker naturligtvis att denna indoktrinering är bra, men jag tycker att det är en förfärlig uppvisning i s.k. social ingenjörskonst och finner det obegripligt att ett företag har tid och råd att ägna sig åt den här typen av experiment. Men visst, det blev säkert mycket beröm från PK-håll.
 
Den riktigt tråkiga nyheten ur ett jämställdhetsperspektiv var att Pär Ström meddelade att han slutar debattera genusfrågor efter alla påhopp han fått utstå för sitt engagemang. Hans blogg Genusnytt var ju en samlingsplats för oss som ville läsa om jämställdhetsfrågor från ett annat perspektiv än den  gängse som vi får från gammelmedia. Det värsta i denna historia var att de grövsta påhoppen inte kom  från de s.k. anonyma nättrollen utan från etablerade och i sina kretsar uppburna kulturpersonligheter som Katerina Janouch, Susanna Alakoski och Kawa Zolfagary för att ta några exempel.
 
Avslutningsvis kan jag väl ta några ord om SD som jag skrev om här när drevet mot dem pågick som värst. Trots alla drev fortsätter de att öka i popularitet i opinionsundersökningarna. Gång efter gång sitter de s.k. experterna i intervjuer och ger sina krystade förklaringar om att det är lågutbildade, okunniga, rasistiska unga män som hamnat i utanförskap och därmed blir lätta offer för SD’s propaganda. Jag tror inte alls på den teorin utan jag tror snarare på   moderaten Björn Schaerströms idéer som han framförde i ett utmärkt inlägg i Newsmill, som i princip gick ut på att väljarna är rationella, inser vad som händer och är måna om att skattepengarna används på rätt sätt. Läs gärna den. Precis som Wases Newsmillinlägg ovan har även detta inlägg, såvitt jag har förstått i alla fall, mötts av total medietystnad.
 
Utan jämförelser i övrigt kan man se vissa likheter i hur etablissemanget reagerar på dem som är för jämställdhet men mot feminism. De vill ju gärna framhålla oss som en grupp korkade, vita, medelålders, kvinnohatande, sexistiska, män som på alla sätt och vis stretar emot utvecklingen bara för att vi är livrädda att gå miste om alla de fantastiska privilegier vi har. Eller som genusvetaren Helena Hill uttryckte det, ”det kan vara svårt för männen att inte längre betraktas som Guds gåva till mänskligheten”. Ack ja….
 
Om tiden tillåter kommer jag säkert att ha mycket att skriva om även under 2013. Till dess vill jag önska mina läsare ett GOTT NYTT ÅR. 

torsdag 20 december 2012

Lisa Magnusson, kolumnist i Metro

Metro är i mitt tycke en riktig skräptidning. Den är visserligen gratis, men det står å andra sidan sällan eller aldrig något av värde i den. Som alla andra tidningar ska den dock ha sitt eget stall av PK-kolumnister som i god svensk anda ska uppfostra oss bondkaniner om hur vi ska tycka och tänka.

En av dessa kolumnister är den notoriska manshaterskan Lisa Magnusson. I sin senaste krönika går hon till angrepp mot dom som är för jämställdhet men mot feminism. I hennes enögda värld är det bara feminismen som gäller för sann jämställdhet. Som vanligt när feminister har svårt att diskutera samtidsfrågor måste de ta till historien och försöka projicera den på nutiden. Detta är inte på något sätt unikt för Lisa Magnusson utan är ett mycket vanligt fulknep, eller härskarteknik om man så vill, hos många feministiska debattörer. Dessutom, vilket heller inte är ovanligt, använder hon sig av en annan härskarteknik, nämligen förlöjligande och förminskande av den som har en annan uppfattning än hon själv. Hon tycker t.ex. att ”ni är riktiga jävla fega får som skiter i mänskliga rättigheter”.

Enligt henne är alla utom gruppen vita, kristna, heterosexuella män diskriminerade. Hon ger naturligtvis inga belägg för sina påståenden och hon skriver inget om tillståndet idag, nej naturligtvis inte, eftersom ett flertal lagar klart missgynnar män, där skolsystem och den högre utbildningen gynnar kvinnor och där misandrin i media, till vilken hon själv i högsta grad bidrar, är så utbredd att man knappt reagerar på det längre. Hon skriver självklart heller inget om den verkliga ojämställdheten, inklusive s.k. hedersförtryck och homofobi, som inte har ett dugg med kristna män att göra.
 
Denna skribent har ju självklart rätt att tycka och skriva precis vad hon vill, och vara hur nedlåtande hon vill mot vita, kristna, heterosexuella män. Det är ju för övrigt den enda grupp i samhället man kan smutskasta hur mycket som helst utan att bli åtalad för hets mot folkgrupp. Det tråkiga är ju dock att en daglig tidning, som i alla fall har ambitionen att vara seriös, publicerar sådan här smörja. Det är ett riktigt fattigdomsbevis för Sverige.


Uppdaterat:
Ekvalist har också bloggat om detta ämne här.
 
 
 

måndag 3 december 2012

Personalenkäter och genushysterin

På mitt jobb, ett företag som ingår i en större koncern, görs årliga s.k.personalenkäter. Man får då svara på ett antal frågor om vad man tycker om arbetsuppgifter, arbetsmiljö, chefer och liknande. Ett avsnitt berör jämställdhet och en av frågorna lyder något i stil med "Anser du att män och kvinnor har samma möjligheter i företaget?".

Spontant kände jag att jag skulle svara "Nej" på den frågan, eftersom jag tycker det är alltför tillrättalagt för kvinnor. En stor majoritet av de yngre avdelningscheferna är kvinnor, företaget stödjer kvinnliga nätverk, det finns speciella kurser i kvinnligt ledarskap, högre chefer får bonus när de tillsätter kvinnliga underchefer etc.

Jag tyckte dock att det saknades en följdfråga, nämligen "Om du svarat nej, vilka anser du missgynnas, män eller kvinnor?". Jag tog då kontakt med HR-avdelningen som gjort och distribuerat enkäten och frågade varför den typen av följdfråga inte fanns med och fick då svaret att "det är ju helt onödigt att ha med en sådan följdfråga, eftersom det ju är fullständigt självklart att det är kvinnor som missgynnas i så fall, det fattar väl var och en".

Nej, det fattar inte jag och det är definitivt inte självklart för mig. Vad jag däremot förstår är att genusindoktrineringen och myten om könsmaktsordningen är oerhört stark i detta land, det är denna enkät ett typiskt exempel på. Om jag hade svarat nej på frågan hade jag alltså i förlängningen bidragit till att curlandet antagligen hade fortsatt eller t.o.m. ökat. Vad jag svarade till slut? Jag fyllde inte i enkäten överhuvudtaget.

lördag 1 december 2012

Dagens citat

"Journalister i Sverige är ju numera långt ifrån ”objektiva”, de verkar i stället – inte sällan - efter egna agendor. De etiska reglerna för journalister finns ofta bara på papperet, det viktigaste för många av dem är att ha en stor bildbyline och framhäva sig själv och hur bra de är, i stället för att tona ner sin egen person och rapportera korrekt och sanningsenligt till ett folk som numera också hittar information på nätet".
 
Merit Wager i sin blogg den 30/11 2012.

Oerhört bra skrivet.
Ytterligare kommentarer överflödiga.