fredag 10 maj 2013

Det här med kvotering


På SvD Brännpunkt har det varit en debatt i ämnet kvotering. För vilken gång i ordningen tro? Det började med ett inlägg av fackförbundet Ledarnas ordförande Annika Elias benämnt "Kvotera kvinnor till styrelser", där hon hävdar att att det är dåligt ställt med jämställdheten i det svenska arbetslivet. Visserligen ökar andelen kvinnliga chefer, men det är på lägre nivåer. Andelen chefer på högre nivå är fortfarande starkt mansdominerat. Jämställdhet för henne är m.a.o lika utfall och inget annat.

Hon skriver inte rent ut att hon vill ha kvotering av kvinnor till högre chefsbefattningar, däremot till styrelser, men jag får i alla fall intrycket att andemeningen är att hon vill det. I stället drar hon den gamla visan om att det behövs kvoteringar till styrelseposter (pratar hon i egen sak tro?) och att föräldraförsäkringen borde kvoteras. Därmed skulle det, enligt hennes resonemang, underlättas för kvinnor att bli chefer på högre nivå. Att det finns ett kompakt motstånd mot kvotering av föräldraförsäkringen bland föräldrarna själva bryr hon sig naturligtvis inte om, och betydelsen av människors egna val och prioriteringar verkar vara helt irrelevant för henne.  

I ett genmäle svarar SACO’s Josefin Edström att "kvotering löser inte problemet" utan menar att Saco är för meritokrati och inte kvotering. Hon kan dock inte undanhålla sig den vanliga feministiska knorren att det pågår manlig kvotering genom ”att vara med i rätt jaktlag”. Som svar på detta upprepar Annika Elias sina argument för kvotering och anser att Edströms åsikter är ”naiva”. 

Ledarna är ett förbund med ca 90000 medlemmar. Tittar man på deras hemsida handlar väldigt mycket om jämställdhet, dvs den sorts jämställdhet som går ut på att lyfta fram kvinnor. Ca 2/3 av medlemskåren i Ledarna är män. Både ordföranden och vice ordföranden är kvinnor. VD är däremot en man. Man får väl förmoda att han stöder detta ”jämställdhetsarbete” som går ut på positiv särbehandling av kvinnor, dvs negativ särbehandling av män. Kanske han skulle visa sig vara ett perfekt föredöme och ”maka på sig” för att ge plats åt en kvinna? Tror knappast det. Och framför allt, vad tycker egentligen majoriteten av medlemmarna om denna kvoteringsiver? Ligger det verkligen i deras intresse att bli negativt särbehandlade p.g.a. kön? Tror knappast det heller.    

 

1 kommentar:

  1. 90 procent av alla arbetande svenskar jobbar i icke jämställda yrken (mer än 60 % av ena könet).

    Om anbuden ska sockras för att få kvinnor till mansdominerade yrken (lägre krav, fast bara för kvinnor), så måste man också vara villig att sockra anbuden för att få män till kvinnodominerade yrken (högre lön, fast bara för män).

    SvaraRadera