måndag 29 juli 2013

Gubbväldet i media


Sitter och ströläser tidningen. Förstasidan domineras av en bild på Christina Wahlström som är entreprenör och som har byggt upp sitt företag ”i ett för kvinnor kärvare företagsklimat än vad som rådde för 100 år sedan”. Dessutom uttalar sig Christina Söderberg på Compricer om storbankernas låga inlåningsräntor.

Inne i tidningen hittar vi bl.a. följande. En delårsrapport från Rejlers med bild på vd Eva Nygren. En sida om att handeln hoppas på regnväder med intervju och bild på Lena Larsson, vd för Handelns Utredningsinstitut. Fyra sidor om kvinnor som revolutionerade svensk företagsamhet. Artikeln, mycket intressant f.ö, grundas på en studie gjord av Anita du Rietz. Pensionerna sänks något nästa år, intervju och bild på stf generaldirektör Annika Sundén på Pensionsmyndigheten. Sedan är det lite börssidor och annonser och på sista sidan en personlig intervju med bild på Charlotte Brogren, generaldirektör på Vinnova sedan 2009.

Stod det bara om kvinnor, var det ingenting om män då? Jodå, det var det visst. Kolla här bara: ”Varken Peter Norman eller någon annan vill kommentera Vattenfalls gubbiga styrelse”. De fyra storbankernas vdar, tre män och en kvinna, är med på bild i artikeln om de för kunderna så oförmånliga räntorna. ”Maxböter för oljekatastrofen i Mexikanska Golfen”. I och för sig inga namn, men vi vet ju alla vem som var ordförande för oljebolaget som orsakade katastrofen. ”Fem män åtalas för att ha sålt stulna kreditkortsnummer”.

Vilken tidning är detta? Nej, det är inte Feministiskt Perspektiv utan SvD Näringsliv (27/7), en tidning som ofta ojar sig över dålig kvinnorepresentation i styrelser och på chefsnivå och som gärna skriver om glastak och osynliga strukturer. Men, men, man kan ju alltid själv bidra med att lyfta fram kvinnor positivt och vinkla artiklar med män negativt. På så vis kan man ju bidra till att råda bot på det förfärliga gubbväldet i media...

måndag 22 juli 2013

Lite tvärtomtänk


Frida Boisen är chefredaktör för GT och med i redaktionsledningen för modertidningen Expressen. Hon tillhör därmed en priviligierad elit och är en stor maktspelare i det svenska medielandskapet och hon har naturligtvis inga som helst problem med att föra ut sina budskap till en stor skara läsare. I sin senaste krönika verkar det som att hon fått en släng av både misandri och Tourettes syndrom. Vid flera tillfällen ger hon i artikeln prov på olika benämningar av det manliga könsorganet och då självklart i negativa sammanhang.
 
Artikeln handlar om den dåliga kvinnorepresentationen i svenska bolagsstyrelser, något som berör väldigt få personer egentligen, och exemplifieras med att hennes barn tycker att det ska kvoteras in kvinnliga riddare bland leksakerna. Här behövs inga genuspedagoger minsann, den saken klarar mamma av med bravur.

Det kan vara intressant att leka med tanken att någon studerar andra områden där det råder omvänt förhållande, dvs där kvinnor är i majoritet, och som berör betydligt fler personer än styrelseledamöter. T.ex. det svenska utbildningsväsendet, där lärarkåren till största delen utgörs av kvinnor och där en stor majoritet av högskolestuderandena är kvinnor. Se bara på utbildningarna till läkare, jurister och hennes egen bransch journalister, för att ta några få exempel.

Om någon i hennes position ens skulle antyda krav på kvotering för att utjämna dessa könsskillnader i omvänd riktning, och använda det nedlåtande språkbruk hon använder sig av, skulle den personens karriär med största sannolikhet vara över på nolltid. Men icke så i Frida Boisens fall. I statsfeminismens förlovade land är misandrin en fullt accepterad företeelse och en del av vardagen.

 

Toklandet och Genusdebatten har också bloggat om detta.

 

 

fredag 5 juli 2013

Media gör inte sitt jobb…


…hävdar Gudrun Schyman i en artikel i Svenska Dagbladet den 4/7, där hon menar att ett parti som i demokratisk ordning valts in i Sveriges Riksdag får alldeles för stor uppmärksamhet och att deras förslag inte ifrågasätts ordentligt.

Jag kan till viss del hålla med om att media inte gör sitt jobb, men inte på det sätt som Schyman menar. Se bara på henne själv och det parti hon representerar. Det fick 0,4% av rösterna i senaste riksdagsvalet. Ändå får hon synas i otaliga intervjuer och vara med i diverse TV-soffor och debattprogram i tid och otid och det är mycket sällan som hon får några kritiska frågor. 

Samma med andra elitfeminister som Sveland, Wennstam och allt vad dom heter. En av få journalister som varit lite ifrågasättande är ju Janne Josefsson och det vet vi ju hur det gick. Han fick Gubbslemsstämpeln på sig direkt.